BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

onsdag 17 augusti 2011

Omplaceringsprocessen har börjat

Hej hundälskare!


Vår kontaktperson på Hundhjälpen, Sanna, har nu fått höra vårt beslut att vi vill låta Alex komma till ett lämpligare hem. Vi, eller snarare mest Jakob, har ju pratat mycket med henne och hundtränaren Johan. Johan sa att han skulle ha förståelse för ett sådant beslut i Alex fall och Sanna har påpekat att om vi väljer att låta honom flytta så är förr bättre än senare. Så därför har nu omplaceringshjulen börjat rulla.
Sanna kommer att höra sig för bland Hundhjälpens jourhem och när det blivit napp får Alex bo där tills vidare. Sedan kommer han att vara tillgänglig för nyadoption, med krav på exempelvis att det nya hemmet inte ligger typ mitt i en lekpark och kanske där det kommer färre besökare.

Det är så sorgligt och slitsamt. Självklart är det inte lätt att ge upp på en hund som man har längtat efter och som jag ville ge ett bättre hem. Det känns så misslyckat att han skulle komma hit och ha det bättre än i hägnet i Rumänien, men så verkar han alltigenom otrygg i sin omgivning. Förutom med oss då - jag, Jakob och Bisou. Han har ju sakteliga blivit mer och mer tillgiven mot mig och Jakob.
 
Jag tycker själv att jag och Jakob inte är några klena dumbommar helt utan hundvana. Men, i fråga om Alex, så räcker vi inte till. Jag vill inte beskriva Alex som en problemhund, men det finns uppenbarligen problem som vi inte är erfarna nog att lösa. Kanske är det helt enkelt enbart förutsättningarna som behöver ändras, lite mer lugn och ro för Alex.

fredag 12 augusti 2011

Lilleman

I favoritsoffan.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Vår kära Alex verkar inte trivas

Nu har goa Alex varit hos oss i ungefär två och en halv månad. Han har blivit mysigare och mysigare mot mig och Jakob och människor han litar på och trivs med. Han har varit väldigt självsäker från början och hetsar inte upp sig över småsaker.
Problemet är att han inte litar på alla. Och när han inte litar på någon är hans metod att bita - innan någon gör illa honom.

Alex är ungefär 7-9 år gammal och har bara de senaste två åren bott i Hundhjälpens hägn i Rumänien, innan dess vet ingen vad han har råkat ut för. Med största säkerhet har han blivit illa behandlad, men överlevt bland folk och andra gatuhundar genom att vara en tuff jävel.

Här hos oss har han bitit flera av våra manliga kompisar, de har blivit bitna i vaden när de gått förbi honom. Men det värsta var att han flög på en ca tioårig grannpojke och gav hon ett rejält bett i benet (pojken mår bra, såret läkte fint och vi har kontakt med familjen). Alex har svårt att dölja att han blir nervös av barn i sex- till tolvårsåldern.
Tyvärr vet ju inte vad det är han reagerar på, vissa män funkar det jättebra med och han blir inte alltid på sin vakt av att se ungar i närheten.
Här hemma kan han ligga och gnissla långa stunder i sträck, det låter som ett hest gnällande. Han lägger sig på olika ställen men verkar inte riktigt komma till ro om det går förbi folk utanför fönstret eller han hör folk som pratar och barn som skriker.

Alex är väldigt lyhörd och lättlärd. Han är mild och oerhört gosig. Han är så härlig att vara ute och gå med (så länge man inte går förbi någon som Alex tycker verkar hotfull, då kan han försöka göra utfall och skäller aggressivt). Jag har haft det så himla bra i min relation till Alex i alla fall. Han litar på mig och vi trivs tillsammans.
I relation till Bisou har han massor av tålamod, men också stor integritet. Han säger ifrån om hon är för närgången, och ökar intensiteten om hon är jättejobbig - men har absolut aldrig bitit eller skadat henne. Jag tror absolut att hans närvaro är bra för henne och han har nog lärt henne en massa hundspråk.

Vi har pratat en hel del med vår kontaktperson på Hundhjälpen som har hjälpt oss jättemycket, och även en erfaren hundtränare som har gett mycket feedback och goda råd.
Det handlar om att antingen försöka vända på Alex uppfattning om omgivningen så han blir trygg och hans beteende blir acceptabelt, eller att omplacera honom till ett mer lämpligt ställe dit det inte kommer en massa besökare och där inte hela gårdens barn leker precis utanför.

I ungefär en månad har vi ansträngt oss för att dels undvika situationer som Alex upplever som hotfulla där han potentiellt kan skada någon och dels försiktigt miljöträna honom så han blir tryggare i situationen han befinner sig i.
Vi känner inte att det blir bättre, kanske är den här gamla killens fördomar alltför befästa för att vi ska kunna ändra på dem med de förutsättningar som finns. Eller så är vi inte tillräckligt erfarna och inte lyckas hantera och träna en problemhund?

Vi kommer att presentera vår önskan att låta honom omplaceras för vår kontaktperson på Hundhjälpen. Jag får verkligen hoppas att vi har tagit rätt beslut, och att det sedemera löser sig till det bättre för Alex.

Röntgenundersökning på Bisous leder

Idag gjorde vi nåt spännande, vi var hos veterinären och lät Bisous höfter och armbågar röntgas! Vi mötte Bisous uppfödare Claes från Swedestaffs som tyckte hon var fin, så fin - självklart! Hon fick en lugnande spruta och så tog det ett par minuter så la hon sig ner och blev liggande på en filt. Som matte tyckte jag det var lite obehagligt att se sin pansarprinsessa så lealös, hon är ju alltid så I GASEN när hon är på nya ställen och får träffa nya människor och sniffa på spännande grejer.
Det hälsointyg Alex fick när vi var där i början av juni hade jag ju lyckats dröja så länge med att skicka till försäkringsbolaget att det var tvunget att utfärdas ett nytt och de var snälla nog att bara göra en okulärbesiktning och skriva ut ett färskt. Tack Cityveterinärerna!
Vi var tre som åkte hem, och efter en knapp timme åkte Jakob och hämtade Bisou igen. En riktigt slö kotte som bajsade tre gånger (?) på väg från bilen till lägenheten och som sedan ägnade ett par timmar i fred i sovrummet under en filt. De sa att hon kunde vara illamående och att vi skulle ta det försiktigt med maten, då efter ytterligare några timmar fick hon några miniportioner som hon åt med glädje och behöll i magen. Nu på kvällen har hon varit som vanligt! Husse och matte är nöjda och glada, hoppas Busy Bunches också är det!

Angående bilderna och "betyget" på Bisous armbågar och höftleder så dröjer det, de skickar bilderna från veterinären till Svenska Kennelklubben som får bedöma dem. Om de är tillräckligt fina ska Claes hitta en lämplig hane så det kan bli fler Bisou-hundar, men om inte lederna är tillräckligt fina så blir inte Bisou mamma till några Swedestaffs-valpar. Vi återkommer!