BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

onsdag 19 september 2012

Grundkurs på Stridhs hundägarskola

Hey dog lovers!

Bakgrund

Hundlivet med Bisou har alltid varit en ansträngning. Hon är livlig, energisk, social, stark, nyfiken, stissig, hårdhänt, envis och dylikt... Inte utan att hon är älskvärd på en massa andra sätt! Hon är gosig, nyfiken, cool, lättlärd, glad, pigg, social och jättefin. Våran Pooches!
Alltmedan tiden gått har frustrationen hos oss som går på två ben ökat. Ska man gå på promenad får man bita ihop, samla kraft och intala sig att det inte är lönt att bli arg eller ledsen när hon drar i kopplet och är okontaktbar. Att ta med henne till ställen har blivit mindre och mindre roligt, eftersom man inte för ett ögonblick kan släppa fokus på henne. Att ägna sig åt ordentlig motion är antingen en pina (när man springer är det svårare att kontrollera henne när hon drar och hon blir mer uppe i varv) eller helt jävla livsfarligt (cyklar man med henne och hon får syn på nåt hon verkligen vill fram till så kan hon välta en). Jag, Bisou-mamman, har känt mig dålig och haft massor av dåligt samvete. Bisou-pappan har varit frustrerad och inte heller nått framgång eller haft roligt med henne.
En ond spiral har det blivit, hon blir mer svårhanterlig ju mindre träning, motion och samspel med andra hundar hon får. Men att ägna sig åt detta är så jävla störigt med en stissig stark hund som ska framåt till varje pris.

Metod

Men det jag skulle komma till är att vi anmälde oss till en grundkurs på Stridhs hundägarskola, och idag var vi där för första gången!

Första kurstillfället

Först introducerade instruktören Jeppe hundägarskolan och lite grundläggande koncept i hans träning. Det första han tog upp känns som stor del av vårt problem: hunden behöver inte ta kontakt med husse/matte om den känner draget i halsbandet! Hans metod är en Cesar Millan-liknande koppelföring med ett snabbt ryck som korrigering.
Utifrån hundens personlighet, energinivå och "hårdhet" får man som förare anpassa sitt sätt att "vara" inför hunden. Människor är smarta, det är inte hundar - vi får anpassa oss.
Efter en timme var det dags att plocka ut hunden ur bilen och ägna sig åt träning på planen. Jakob fick ta Bisou, så satt jag bredvid. Uppgiften var att alla ekipage skulle gå ett varv mitt på planen:
1) med kopplet i höger hand, armbågen mot kroppen, handen framför
2) begränsa hundens utrymme till en radie av 25 cm från ditt vänsterben
3) inte låta hunden dra i kopplet, utan istället korrigera med vänster hand om hundens huvud gick utanför 25 cm-radien
Låter enkelt? Även om jag själv inte höll i kopplet kan jag intyga efter att ha sett 20 ekipage att det är svårt om man är van vid något annat.

Läxa 

- Gå med hunden och följa de tre punkterna ovan.
- Hälsningsträning: låta en kompis stå med sin hund sittandes bredvid, gå fram till dem med sin egen hund och stanna två meter framför, sätta sin hund och sträcka fram handen och hälsa på sin kompis och sedan vända.
- Gå förbi-övning: passera ett ekipage gåendes med koppelföring enligt de tre punkterna ovan.

Lös hund 

Vet ni vad han sa? Om fyra veckor garanterar han att vi kommer gå ett varv på planen, med hunden invid oss - utan koppel!

torsdag 28 juni 2012

Hej hej!

Jag var hos veterinären med hutte och masse den 24/4 för jag har en fläck på kinden som först kliade och blev hårlös. Sen slutade det klia, men pälsen kom aldrig tillbaks och så var huden där alldeles känslig och torr ibland. Då fick jag sova en skvätt medan de skrapade på huden, och där i proverna hittade de en parasit som heter demodex! En vecka senare fick jag medicin som masse droppade i pälsen på mig. 


Den 19/6 fick jag komma till veterinären igen (jag älskar att vara där, det är så himla spännande och alla vill vara nära mig!) och sova lite. Proverna den här gången visade ingen demodex! Men för att vara på den säkra sidan skulle jag få de resterande två doserna av medicinen, och göra ytterligare en hudskrapning utifall nån parasit bara gömde sig förra gången! Masse droppade i pälsen igen. 
Jag fick också påfyllning av vaccin (tror det var kennelhosta). 

Och idag har jag åkt bil med han som tog hand om mig, mamma och mina syskon när jag var liten valp! Claes från min kennel Swedestaffs ville ta med mig till Kristianstad och röntga mina höfter igen, för att kolla om det inte är så att de är rätt fina ändå. Om höftbilderna är fina så tycker de att jag ska bli mamma, wow. De kollade hjärtat också, det var prima - men det visste vi ju redan eftersom jag är så himla himla livlig! 

söndag 24 juni 2012

Bara en regnig dag


lördag 31 december 2011

Lite bilder från senast

Bisou önskar alla god jul!















torsdag 22 december 2011

Julhunden


torsdag 17 november 2011

Det här med att gå i koppel

Bisou har ju aldrig varit nån fena på att hålla sig inom kopplets längd. Vi nådde kulmen på problemet tidigt i våras tror jag, då hade vi en period då vi kämpade som fan men åtminstone jag inte fick nåt som helst resultat. Vi läste i böcker och googlade och försökte bli så samspelta och konsekventa som möjligt och kom fram till en nivå som var acceptabel, och hoppades att det med tiden skulle befästas och bli lättare och lättare för henne att gå hyfsat fint.Mest med hjälp av att nypa henne i örat när hon går förbi en. Det är på inget sätt menat att göra illa henne, utan att vara den stoppeffekten som ett stryphalsband tyvärr inte har på en kraftig och smärttålig hund som Bisou.
Men hon kan vara så sjukt spattig. Hon uppträder väldigt energiskt och nästan nervöst på promenader och hon söker bara kontakt om man har med sig godis, och hon är sugen på godis. Vill det sig illa är godis inte bättre än nånting annat, varenda liten buske, korsning, lövhög, fläck på marken, person, cyklist, hund och katt griper hennes uppmärksamhet. Vi har hittills inte hittat något som motiverar henne att lyssna på vårt kommando.
Om man ska utgå från ledarskapsidén så kan man nog tolka det så att hon inte litar på att vi kommer att hantera faror som kan uppstå och hon då tar på sig ansvaret att hålla koll och utforska det som dyker upp i vår närhet. När vi kommer hem från promenaden blir hon annorlunda och väl inne tittar hon på en och viftar på svansen och kommer när man ropar och gör kommandon man ger henne.
Men å andra sidan har hon ett beteende då hon sniffar på en fläck i en halv sekund, tar ett par galoppsprång och sniffar ett ögonblick, sprätter iväg och sniffar lite till. Att det tar tvärstopp i kopplet bryr hon sig inte om, och ibland fortsätter hon runtom en i sträckt koppel som en passare som ritar en cirkel runt husse eller matte. Det är ju inte en hund som håller utkik och vaktar för faror?
Hon ruskar kroppen väldigt, väldigt mycket när vi är ute. Det gör hon förvisso ganska ofta överlag, men oftast för att hon har ställt sig upp efter att ha legat ner eller av något annat förståeligt skäl. På promenad ruskar hon sig ibland så fort det blir stopp i kopplet, och lite då och då.

Jag tänker mig att alla hundägare med renrasiga hundar gärna lägger in en anledning till varför generella träningstips inte gäller just deras ras, men i fråga om pitbull-raserna så är ju faktum att ett ryck i kopplet (a la Cesar Millan) inte märks för dem. Och de har så mycket muskler kring nacken att ett strypkoppel inte gör nån större skillnad. Man kan alltså inte styra henne med små fysiska handhavanden, men vårt problem är ju att man inte får någon annan kontakt med henne heller.

Äsch, jag var tvungen att skriva av mig lite!

lördag 15 oktober 2011

Vinka!

video
video


Ett av Bisous senaste trick är ju att hon kan vinka!