BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

lördag 31 december 2011

Lite bilder från senast

Bisou önskar alla god jul!















torsdag 22 december 2011

Julhunden


torsdag 17 november 2011

Det här med att gå i koppel

Bisou har ju aldrig varit nån fena på att hålla sig inom kopplets längd. Vi nådde kulmen på problemet tidigt i våras tror jag, då hade vi en period då vi kämpade som fan men åtminstone jag inte fick nåt som helst resultat. Vi läste i böcker och googlade och försökte bli så samspelta och konsekventa som möjligt och kom fram till en nivå som var acceptabel, och hoppades att det med tiden skulle befästas och bli lättare och lättare för henne att gå hyfsat fint.Mest med hjälp av att nypa henne i örat när hon går förbi en. Det är på inget sätt menat att göra illa henne, utan att vara den stoppeffekten som ett stryphalsband tyvärr inte har på en kraftig och smärttålig hund som Bisou.
Men hon kan vara så sjukt spattig. Hon uppträder väldigt energiskt och nästan nervöst på promenader och hon söker bara kontakt om man har med sig godis, och hon är sugen på godis. Vill det sig illa är godis inte bättre än nånting annat, varenda liten buske, korsning, lövhög, fläck på marken, person, cyklist, hund och katt griper hennes uppmärksamhet. Vi har hittills inte hittat något som motiverar henne att lyssna på vårt kommando.
Om man ska utgå från ledarskapsidén så kan man nog tolka det så att hon inte litar på att vi kommer att hantera faror som kan uppstå och hon då tar på sig ansvaret att hålla koll och utforska det som dyker upp i vår närhet. När vi kommer hem från promenaden blir hon annorlunda och väl inne tittar hon på en och viftar på svansen och kommer när man ropar och gör kommandon man ger henne.
Men å andra sidan har hon ett beteende då hon sniffar på en fläck i en halv sekund, tar ett par galoppsprång och sniffar ett ögonblick, sprätter iväg och sniffar lite till. Att det tar tvärstopp i kopplet bryr hon sig inte om, och ibland fortsätter hon runtom en i sträckt koppel som en passare som ritar en cirkel runt husse eller matte. Det är ju inte en hund som håller utkik och vaktar för faror?
Hon ruskar kroppen väldigt, väldigt mycket när vi är ute. Det gör hon förvisso ganska ofta överlag, men oftast för att hon har ställt sig upp efter att ha legat ner eller av något annat förståeligt skäl. På promenad ruskar hon sig ibland så fort det blir stopp i kopplet, och lite då och då.

Jag tänker mig att alla hundägare med renrasiga hundar gärna lägger in en anledning till varför generella träningstips inte gäller just deras ras, men i fråga om pitbull-raserna så är ju faktum att ett ryck i kopplet (a la Cesar Millan) inte märks för dem. Och de har så mycket muskler kring nacken att ett strypkoppel inte gör nån större skillnad. Man kan alltså inte styra henne med små fysiska handhavanden, men vårt problem är ju att man inte får någon annan kontakt med henne heller.

Äsch, jag var tvungen att skriva av mig lite!

lördag 15 oktober 2011

Vinka!

video
video


Ett av Bisous senaste trick är ju att hon kan vinka!

måndag 26 september 2011

Hundöarna på Drottningholm

Linns 2,5-åriga spanska adoptivhund Sota har Drottningholmspremiär och jag var inbjuden. Paradiset för alla!
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 11 september 2011

Fyra nätter kvar

Mötet hos Karin i Broby gick jättebra! Hon har mycket erfarenhet av hundar och bor granne med en engagerad Hundhjälpen-medlem som bland annat har två rumänska hundar. Peggy kommer bli Alex sambo, hon är en lugn gammal dam på typ fem kilo. Han trivdes jättebra, han slappnade av fast det var tre helt okända människor och en ny hund där. Vi märkte tydligt att han kunde landa där på ett sätt han inte gjort här.
Att lämna honom samma dag var inget alternativ efterom hon skulle vara borta på kvällen. Men nu har vi bestämt att han flyttar på torsdag, då kör vi dit igen och berättar lite mer om hans vanor och beteende så hon är förberedd. Och så tar vi med hans grejer, och lämnar sedan honom där hos Karin och Peggy...

fredag 9 september 2011

Så som det ändå kan vara

Jag vet att det här är en otydlig bild, men jag är i förgrunden i svart linne, Bisou ligger bredvid halvt under täcket och Alex ligger typ på Jakobs kudde.
Så mysigt har vi haft det ibland! Hoppas han inte glömmer det, men att han inte kommer sakna det.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Always too soon

Imorgon åker vi till Karin som bor utanför Kristianstad. Vi gör en utflykt, jag och Jakob och Alex. Om Alex inte är rädd för henne och i övrigt verkar trivas där... då stannar han där och vi åker hem själva.
Vi hade inställningen att detta var ett öppet möte för att presentera Alex och träffa henne och prata lite. Men det klart, trivs han finns det ingen anledning att skjuta upp hans flytt.

Hjärtsnörp. Vad sorgligt det blev helt plötsligt.

lördag 3 september 2011

Två jourhemsförslag

Nu har Sannas arbete burit frukt och det finns två jourhem som Alex eventuellt kan flytta till. Det ena alternativet är en kvinna som bor nånstans i mellanskåne, som verkar väldigt erfaren och rutinerad. Den andra kommer jag inte ihåg var Jakob sa att hon bodde.
Självklart behöver man ju mötas och de behöver ju träffa Alex, men det finns i alla fall reella möjligheter just nu.

Ni förstår att jag inte vill att Alex ska flytta va? Men han behöver nog få en chans i en bättre miljö, för att landa och trivas. Så detta är ju både glädjande och sorgligt. Jag hoppas innerligt att jag kommer få möjlighet att träffa honom efter att han flyttat.

onsdag 17 augusti 2011

Omplaceringsprocessen har börjat

Hej hundälskare!


Vår kontaktperson på Hundhjälpen, Sanna, har nu fått höra vårt beslut att vi vill låta Alex komma till ett lämpligare hem. Vi, eller snarare mest Jakob, har ju pratat mycket med henne och hundtränaren Johan. Johan sa att han skulle ha förståelse för ett sådant beslut i Alex fall och Sanna har påpekat att om vi väljer att låta honom flytta så är förr bättre än senare. Så därför har nu omplaceringshjulen börjat rulla.
Sanna kommer att höra sig för bland Hundhjälpens jourhem och när det blivit napp får Alex bo där tills vidare. Sedan kommer han att vara tillgänglig för nyadoption, med krav på exempelvis att det nya hemmet inte ligger typ mitt i en lekpark och kanske där det kommer färre besökare.

Det är så sorgligt och slitsamt. Självklart är det inte lätt att ge upp på en hund som man har längtat efter och som jag ville ge ett bättre hem. Det känns så misslyckat att han skulle komma hit och ha det bättre än i hägnet i Rumänien, men så verkar han alltigenom otrygg i sin omgivning. Förutom med oss då - jag, Jakob och Bisou. Han har ju sakteliga blivit mer och mer tillgiven mot mig och Jakob.
 
Jag tycker själv att jag och Jakob inte är några klena dumbommar helt utan hundvana. Men, i fråga om Alex, så räcker vi inte till. Jag vill inte beskriva Alex som en problemhund, men det finns uppenbarligen problem som vi inte är erfarna nog att lösa. Kanske är det helt enkelt enbart förutsättningarna som behöver ändras, lite mer lugn och ro för Alex.

fredag 12 augusti 2011

Lilleman

I favoritsoffan.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Vår kära Alex verkar inte trivas

Nu har goa Alex varit hos oss i ungefär två och en halv månad. Han har blivit mysigare och mysigare mot mig och Jakob och människor han litar på och trivs med. Han har varit väldigt självsäker från början och hetsar inte upp sig över småsaker.
Problemet är att han inte litar på alla. Och när han inte litar på någon är hans metod att bita - innan någon gör illa honom.

Alex är ungefär 7-9 år gammal och har bara de senaste två åren bott i Hundhjälpens hägn i Rumänien, innan dess vet ingen vad han har råkat ut för. Med största säkerhet har han blivit illa behandlad, men överlevt bland folk och andra gatuhundar genom att vara en tuff jävel.

Här hos oss har han bitit flera av våra manliga kompisar, de har blivit bitna i vaden när de gått förbi honom. Men det värsta var att han flög på en ca tioårig grannpojke och gav hon ett rejält bett i benet (pojken mår bra, såret läkte fint och vi har kontakt med familjen). Alex har svårt att dölja att han blir nervös av barn i sex- till tolvårsåldern.
Tyvärr vet ju inte vad det är han reagerar på, vissa män funkar det jättebra med och han blir inte alltid på sin vakt av att se ungar i närheten.
Här hemma kan han ligga och gnissla långa stunder i sträck, det låter som ett hest gnällande. Han lägger sig på olika ställen men verkar inte riktigt komma till ro om det går förbi folk utanför fönstret eller han hör folk som pratar och barn som skriker.

Alex är väldigt lyhörd och lättlärd. Han är mild och oerhört gosig. Han är så härlig att vara ute och gå med (så länge man inte går förbi någon som Alex tycker verkar hotfull, då kan han försöka göra utfall och skäller aggressivt). Jag har haft det så himla bra i min relation till Alex i alla fall. Han litar på mig och vi trivs tillsammans.
I relation till Bisou har han massor av tålamod, men också stor integritet. Han säger ifrån om hon är för närgången, och ökar intensiteten om hon är jättejobbig - men har absolut aldrig bitit eller skadat henne. Jag tror absolut att hans närvaro är bra för henne och han har nog lärt henne en massa hundspråk.

Vi har pratat en hel del med vår kontaktperson på Hundhjälpen som har hjälpt oss jättemycket, och även en erfaren hundtränare som har gett mycket feedback och goda råd.
Det handlar om att antingen försöka vända på Alex uppfattning om omgivningen så han blir trygg och hans beteende blir acceptabelt, eller att omplacera honom till ett mer lämpligt ställe dit det inte kommer en massa besökare och där inte hela gårdens barn leker precis utanför.

I ungefär en månad har vi ansträngt oss för att dels undvika situationer som Alex upplever som hotfulla där han potentiellt kan skada någon och dels försiktigt miljöträna honom så han blir tryggare i situationen han befinner sig i.
Vi känner inte att det blir bättre, kanske är den här gamla killens fördomar alltför befästa för att vi ska kunna ändra på dem med de förutsättningar som finns. Eller så är vi inte tillräckligt erfarna och inte lyckas hantera och träna en problemhund?

Vi kommer att presentera vår önskan att låta honom omplaceras för vår kontaktperson på Hundhjälpen. Jag får verkligen hoppas att vi har tagit rätt beslut, och att det sedemera löser sig till det bättre för Alex.

Röntgenundersökning på Bisous leder

Idag gjorde vi nåt spännande, vi var hos veterinären och lät Bisous höfter och armbågar röntgas! Vi mötte Bisous uppfödare Claes från Swedestaffs som tyckte hon var fin, så fin - självklart! Hon fick en lugnande spruta och så tog det ett par minuter så la hon sig ner och blev liggande på en filt. Som matte tyckte jag det var lite obehagligt att se sin pansarprinsessa så lealös, hon är ju alltid så I GASEN när hon är på nya ställen och får träffa nya människor och sniffa på spännande grejer.
Det hälsointyg Alex fick när vi var där i början av juni hade jag ju lyckats dröja så länge med att skicka till försäkringsbolaget att det var tvunget att utfärdas ett nytt och de var snälla nog att bara göra en okulärbesiktning och skriva ut ett färskt. Tack Cityveterinärerna!
Vi var tre som åkte hem, och efter en knapp timme åkte Jakob och hämtade Bisou igen. En riktigt slö kotte som bajsade tre gånger (?) på väg från bilen till lägenheten och som sedan ägnade ett par timmar i fred i sovrummet under en filt. De sa att hon kunde vara illamående och att vi skulle ta det försiktigt med maten, då efter ytterligare några timmar fick hon några miniportioner som hon åt med glädje och behöll i magen. Nu på kvällen har hon varit som vanligt! Husse och matte är nöjda och glada, hoppas Busy Bunches också är det!

Angående bilderna och "betyget" på Bisous armbågar och höftleder så dröjer det, de skickar bilderna från veterinären till Svenska Kennelklubben som får bedöma dem. Om de är tillräckligt fina ska Claes hitta en lämplig hane så det kan bli fler Bisou-hundar, men om inte lederna är tillräckligt fina så blir inte Bisou mamma till några Swedestaffs-valpar. Vi återkommer!

måndag 18 juli 2011

Marie och Bisou är ute och springer i solnedgången








fredag 3 juni 2011

Minischäfer!

När Alex öron viks upp ser han ut som en minischäfer, eller hur?
Published with Blogger-droid v1.6.9

måndag 30 maj 2011

Lugn och ro

Bisou är i hundrastgården med Sofia och Tommy så vi kan vila ostört. Dröm sött!
Published with Blogger-droid v1.6.9

Tillökning i hundfamiljen Krochmal


Hej alla! 

För drygt tolv timmar sen kom vi hem till Lund frade rån Arlanda, där vi hade hämtat Renaldo och Alex från Hundhjälpens hägn i rumänska Cernavoda. Renaldo fick åka hem till sin nya matte och nya schäferflickvän i Blentarp, medan vi tog med Alex och Bisou in i lägenheten. Bisou var mycket entusiastisk över besökaren men Alex krävde mer respekt än hennes närgångna sniff och buff, och hon fattade vinken efter lite fräs och morr. 
Han rörde sig fritt och nyfiket i hela lägenheten, sniffade runt och försökte få lite utrymme från Bisou som återigen skulle fram och leka och busa. Han verkar inte rädd för nånting!
Det tog ett tag innan det blev lugnt så vi alla kunde sova, det kom ett par skvättar i vardagsrummet, ett par i sovrummet och så. Alla hoppade upp i sängen, men Alex ville inte att Bisou skulle ligga för nära så hon hoppade ner. Eftersom hon är van att sova i sängen så kom hon tillbaks, men fick morr från Alex som ville ha lite space. Vi hade en lugn stund då Bisou låg vid fötterna och Alex mellan mig och Jakob, men det varade inte så länge. Vi sov ungefär mellan tre och halv åtta. 
Just nu ligger Alex på golvet och har varit ute och utforskat gräsmattan lite. Han piper lite, jag tror det är lite allmän hemlängtan. Han verkar inte obekväm eller ledsen. Sofia och Tommy tog med Bisou till hundrastgården så hon får springa av sig, det kan behövas att de båda får lite ensamtid. Alex tror jag behöver en hel del lugn och ro medan hon behöver kuta och göra av med energi! 

Tack mötaren Tesa och resenären Sanna på Hundhjälpen för all hjälp att få hem snygga Alex! 

söndag 22 maj 2011

Lek med liten valp

Bisou och Britney. De lekte riktigt fint med varann! Det är svårt att tro med en sån här bild (kolla noga).
Published with Blogger-droid v1.6.9

måndag 25 april 2011

Dikesspurtar!

Bisou hittade nåt väääldigt roligt att göra :) Jag hejar på men försökte undvika själva dikesvattnet... (Fy vad löjlig jag låter på inspelningar!)
Published with Blogger-droid v1.6.8

måndag 18 april 2011

Våren är här!

Vi ägnar en stund på framsidan. Bisou vet inte om att matte tänker på rumänen Alex som kommer till oss. Vi bara njuter.
Published with Blogger-droid v1.6.8

lördag 16 april 2011

En rumänsk gatubrorsa

Hej alla hundvänner!

Jag (Marie) kollade på Hundhjälpens hemsida för ett par månader sen. Då började jag på nytt fundera på det här med att ha en till hund, som vi har velat hela tiden. Jag inser att jag gillar hur de jobbar på Hundhjälpen, de verkar seriösa och det finns ett stort överflöd av både gatulevande och omhändertagna hundar i Rumänien som behöver ett hem. Jag vet att Bisou kan vara jobbig mot andra hundar eftersom hon är så pigg och stark, men utöver det tror jag att vi kan erbjuda ett jättefint hem med mat och soffa och kel och sällskap till en hund.
Jag hittade nioåriga (uppskattningsvis) Bach och tyckte han verkade som en fin hund. Jakob gillade också honom. Jag pratade med Linda, Hundhjälpens ordförande i Sverige, som också tyckte han skulle passa hos oss och nu ska han hem till oss! (Fast han får heta Alexandriu här, eller Alex.)


Inom en månad flyger han tillsammans med några andra bokade hundar och en anställd från Hundhjälpen till Arlanda där vi väntar för att köra hem honom till oss.


Det här kommer bli såååå spännande.

Gå och lägg dig!

Före maten måste man lägga sig på sin plats men om det luktar väldigt gott kan man tappa fokus...
Published with Blogger-droid v1.6.8

måndag 7 mars 2011

Födelsedagsbarnet!

Idag fyller Bisou och hennes syskon i Swedestaffs G-kull ett år. Hurra hurra hurra!
Published with Blogger-droid v1.6.7

söndag 16 januari 2011

Hämta godis i skare

Ute i Ladugårdsmarken, på en blöt promenad med hutte och masse. Bisou halkar lite, men hon har det ju lite lättare med fyra.ben... Se och njut!

Published with Blogger-droid v1.6.5

måndag 10 januari 2011

Första bloggposten från min smärta fån

Hej alla Bisous vänner! Jag tänkte visa ett hundhuvud som låg i soffan.
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 6 januari 2011

Lite från julen

Hej alla Bisou-fans!

Bisou var i Stockholm med matte första helgen i december och bodde hos moster på Odenplan. Att åka tåg var bara lugnt och skönt eftersom det bara handlade om att ligga på ett säte bredvid matte. Sen var det en jäkla massa nya grejer! Massor med folk på centralen, en luktmässigt superspännande promenad till mosters jobb på Kungsholmen och sen träffa Norrmalmshundar i en hundrastgård i Vasaparken.
Dagen efter åkte vi till hundöarna på Drottningholm och träffade en tokig massa hundar att leka med! (Gud vad kallt det var!) En dobermann som hette Boris som ville para sig med mig, ett par berner sennen, en tuff fralla och en massa andra. Och sen Keyla! Grand danoisen som moster pratat så mycket om! Hon gav Bisou en våldsam hälsningsprocess så nu vet mattes pälsdotter vad som gäller om man träffar en gigantisk hund som inte är enchantée... Men Keylas husse tog de här fina bilderna:









Ingen rast ingen ro, det fanns en jul att fira i förväg! Iväg till mormor för julmiddag! Bisou fick ligga på en fårskinnsfäll och tugga på ben. Hon gjorde sig populär till och med hos en hundrädd åldring, det är det inte alla amstaffar som lyckas med.

Matte och Bisou


Moster och Bisou (vem är mest trött efter middag och julklappsutdelning?)


Det var lite bökigare att åka hem, för tåget var fullsatt och Bisou fick ömsom finna sig på golvet och ömsom tränga sig ner i en liten välbekant kanelbulleform i mattes knä. Populärt.



Bisous jullov spenderades i Örebro bland skinkdoftande händer, tuggvänliga (nja...) fjärrkontroller, pinnar, och alldeles för många minusgrader. Det var såå trevligt, men tyvärr kunde inte Bisou vara ute så mycket (barfota i minus tjugosex grader och kissa i snön? nej tack). Men hon mötte många människokompisar: Anna, Ingegerd, Annica, Lotta, Micke, Ellen, Tina, Ingrid, Ralf, Tommy och Jesper....


Nyår blev lugn för Bisou, hon var på en stillsam (vågar man säga tråkig?) fest med husse fram till tolvslaget. Smällarna vet man ju inte riktigt hur man ska reagera på så Bisou var väl lite nervös, men väl hemma igen hördes de inte tack vare den bekanta musiken som spelades i lägenheten. Sen sov Bisou tungt och vaknade inte ens när matte kom hem från jobbet strax efter kl sex...